Sommarens vegetarianer.

Sommaren är en härlig tid och de ljusa kvällarna erbjuder två former av kvällsfiske som jag tokälskar. Bägge fiskas på nästan exakt samma sätt, med samma utrustning, med samma bete även om den ene av dom trivs i dammar och den andre i havet. Jag pratar om vegetarianerna gräskarpen och multen. Det är ett väldigt enkelt fiske som inte kräver en massa utrustning. Jag använder ett feeder- eller matchspö med baitrunnerrulle, flätlina med flourocarbontafs, controller, tyngd eller frilina och mindre widegap karpkrok. Jag vet att många kör med trekrok till multen men widegaps har fungerat bra för mig, det svåra är ju ofta inte att få dom att fastna utan att få dom att börja äta brödet. Matta, håv, måttband, våg, polaroidglasögon och kamera är givetvis bra att ha med men annars krävs det som sagt inte så mycket prylar. Lite prylar gör även att du kan hela tiden kan fiska aktivt och även "stalka" fisken, d v s göra snabba, korta förflyttningar om fisken rör på sig.  

Ingen vind, hög puls. Dammfisket efter gräskarp är verkligen spännande!

I onsdagskväll var det tid för första gräskarpspasset. När jag kommer ner till dammen känner jag tyvärr inte igen mig. Den håller på att växa igen! Antingen har några karpar strukit med under den kalla, långa vintern vi hade i Skåne eller så har karpar fiskats upp. Karpen är en delikatess på vissa matbord vilket gör att alla trist nog inte släpper tillbaks sina fångster. Jag ser dock två individer och hoppat tänds. De går dessutom strax under ytan och jag lägger ut ett gäng brödbitar för att se om jag kan få igång dom. Tyvärr, det ringer inte i deras matklockor, de verkar inte alls vara hungriga. Ett par, tre gånger under kvällen seglar de sakta, lugnt förbi allt bröd och när mörkret faller ger jag till slut upp. Måsarna blir glada, när jag promenerar därifrån hör jag hur de frossar i sig alla brödbitarna. Jag är dock inte nedslagen, precis som vid multefisket så är det mycket som ska stämma och jag fokuserar på att säsongen faktiskt är i gång! Det kommer fler kvällar vid vattnet i jakt på mina favoritvegetarianer. Härligt!

Jag älskar verkligen Pro Logics Bait Bands. Bollies, räkor, bröd, ja, det mesta går att fästa med dessa. Du har alltid spetsen fri, kroken hänger under brödet i ytan vilket gör att krokning ofta sker i underläppen.   

  

 

Morgonmulte

Gick upp med tuppen. Morgonfiske innan jobb är rätt sätt att börja dagen på och i morse inser jag att det faktiskt verkar ha lossnat då jag drar 2:a multen på kort tid! Denna gång något mindre; 2,500 kg/ ca 60 cm.

Förra gången var det Dollarfranskan, nu var det ”närproducerat” från Pågens som gjorde jobbet och metoden var återigen bottenmete. Denna gång såg jag tyvärr inte nappet då den högg när jag var uppe och ”spanade”. Med ryggen emot spöet hörde jag plötsligt hur baitrunnern ilsket skrek! Lugnt mothugg, fast fisk! Gött! Lärdomen från förra multen var hur sjukt jäkla stark fisken är så denna gång var jag redo med ett 12 fots karpspö på 2 ¾ Lb. och det var nog fan tur för fisken drog direkt in under bryggorna. Svettigt men allt gick bra men med lättare utrustning så hade jag kanske inte lyckats landa den.

Multen är verkligen en ny favoritfisk!

Tjockläppad Multe!

Äntligen! Äntligen! Äntligen!

Jag vet inte hur många säsonger jag jagat den tjockläppade multen. Förvisso, den är en erkänt svårflörtad art men att det skulle ta 6-7 somrar hade jag nog aldrig trott. Gissa om lättnaden var total när den låg i håvnätet! Vikt: 2. 750 kg. Längd: 63 cm. Ny art, nytt pers och ännu en ”storfiskregga”!

Kvällspasset började med en mysig kvälls picknick med min flickvän Claudia och då förhållandena för fisket var usla (stark västlig pålandsvind, grumligt vatten och kraftiga strömmar) såg det länge ut som att det ”bara” skulle bli en mysig kväll med tjejen. Dock, när Claudia mätt och belåten åkte hemåt bestämde jag mig för att ge det en timme till. Med facit i hand, ett bra val!

Vinnande tacklet: Päronsänke, flourocarbontafs, liten Owner krok och ett tandställningsgummiband för att hålla dollarfranskan på plats.

Eftersom förhållandena var så dåliga bestämde jag mig för att bottenmeta. Ett spö riggades med flyt bröd på ganska lång tafs med glidande sänke (typ, zig-rig), det andra spöet fick en kortare tafs och brödet kramades till en sjunkande liten kula som placerades på en sten precis invid strandkanten. Jag mäskade sparsamt med dollarfranskan men det tog inte många minuter förrän fisken var på plats och den slög glupskt i sig brödbitarna. Det nappade faktiskt regelbundet på bägge spöna och efter ett 10-tal missade mothugg - i stoooor frustration - lyckades jag tillslut kroka rätt!

Multe på väg rakt mot brödet! Pulsen stiger…

Kampen var grym, ryktet stämmer, multen erbjuder en grym fight – vilken jävla torped!! Det tog säkert 10-15 minuter innan jag lyckades håva den. Bad en vänlig familj som varit publik under drillningen om hjälp och de bistod vid fotograferingen. Fisken återutsattes oskadd. Jag vevade upp grejerna, åratal av frustration var äntligen över och jag behövde inte fiska mer idag. Glad som en speleman!

Tjockläppad. Den gör skäl för namnet. Fisken alltså.