Helge Å

Jag och min kollega Magnus Hult har länge sagt att vi ska försöka fiska i hop. 

Magnus jobbar i Kristianstad och idag var även jag där och jobbade vilket innebar att vi äntligen hade möjlighet att fiska lite tillsammans efter kneget. 

Helge Å stod på agendan och vi var ganska öppna för vilken art vi skulle jaga. Ett stop på Fiskeknuten, lite snack med nya ägaren och vi fick lite bra tips. Både abborre- och öringsfisket har tydligen varit bra den senaste tiden. Vi provade ett par ställen i ån, centralt ner till Hammarsjön utan framgång innan vi beslutade oss för att ta bilden och köra uppströms till Torsebro. Det skulle visa sig vara ett smart drag. Kvart över sex får Magnus ett mjukt, nätt litet hugg men det är tungt, väldigt tungt i andra änden och snabbt inser han att det är en lite större fisk. Efter ett par minuter landar jag fisken åt honom och vi ser direkt att fisken är lång men tyvärr smal och utlekt. Faktum är att det är en av de största besorna jag någonsin sett. Vikten landar på 4.8 kg, Magnus är trots fiskens kvalitet helnöjd och fisken släpps oskadd tillbaks enligt CPR. (Catch - Photo - Release). 

Jag hade ingen lycka idag men det kvittar verkligen, detta är ju ändå tjusningen med fiske - att ynka tre timmars fiske kan betyda så otroligt mycket! 

Undrar hur mycket du vägde innan du lekte.....?

Årets första fisk betyder även ert nytt personligt rekord för Mr Hult. 

Jaha, och var är vattnet?

Söndag 13 februari, 12 m/s, kall, väldigt kall östlig ”ryssvind”, 1 minus (kändes som 8) och lågvattnet Allan.

Lomma hundbad brukar tvinga fram en rejäl promenad innan man kommer till halvmetersdjupt vatten men idag var det löjligt långgrunt. Jag gick nästan 500 meter ut från land, alla vatten var bokstavligen talat bortblåst! När frånlandsvinden trycker ut vattnet följer tyvärr öringen med. Trots sämsta möjliga förhållanden så ger man det självklart en chans men efter några timmar skakade jag av isen från de igenfrusna spöringarna och gav upp.
Jag passade på att testa några upphängare med fluga. Starkast intryck gav en rosa ”Pattegris” (kallas även Pink Piglet) och ett par andra imitationer i olika tångräksliknande färger. Testade även olika längder på flourocarbontafsen och kom fram till att jag faktiskt ska våga köra lite kortare tafsar i framtiden. Tror att 30-50 cm fungerar bra då intrycket av att draget ”jagar” flugan blev mer ”äkta”. Detta är förstås min egen teori, fiskarna har ju garanterat en helt annan syn på det hela men som sagt, det ska testas. Draglådan innehåller mest Snapsar (Gladsax), mitt absoluta favoritbete för öringen men även några andra outsiders som t ex Slusken, Tobis och Vicke. Tänker inte skaffa så många fler havsöringsdrag då det kan framkalla ”dragångest”, den hemskaste av fiskesjukdomar! Det är ju viktigare att i alla fall ha vatten…

Tunga gung!

Vissa dagar, vissa fiskar...

Hittade en intressant artikel i HD 2010-08-08.

Tydligen är det nu bevisat att öringar (och även då alla andra fiskar??) har egna personligheter.

Det skulle ju kanske även då kunna bevisa att vissa fiskar är lättare att fånga än andra. Tänker på vissa "kända" fiskar som t ex Bubblan, Sofie, m fl som verkar ha en benägenhet att nappa oftare än andra. De kanske helt enkelt är mindre orädda än andra? Kanske de t o m tycker det är lite intressant att "syna mattan"? Eller åka till Statoil sisådär en gång i månaden för vägning (som sutaren Bubblan gjorde under några år). 

Det skulle ju även kunna bevisa hur svårt det kan vara att fånga vissa andra individer. Hur gör man det bekvämt för en blyg och kanske lite skygg fisk? Hur gör man det obekvämt för fiskar som man inte vill ha? 

Minns i min barndom då jag metade i Ystads hamn.

Vi fick en massa ulkar (simpa) och min kompis inbillade sig att det var samma ulk som nappade hela tiden. Till slut satte han lite tejp på fiskens bakre fenor och slängde tillbaks. Han hade rätt. Vi drog upp denna fisk flertalet gånger under dagen om och om igen. Faktum är - det var BARA den fisken som nappade.    

Jag vet inte vilken personlighet denna fisk hade men redan då tänkte jag att fiskar kanske har lika personligheter, egenheter och särdrag och som fiskare måste man ju försöka tänka som en fisk. Även om fiskaren är oblyg medans fisken är blyg.

Tunga gung!