 |
Jag och Chrisse tutade idag runt sydkusten, sökandes efter
en plats där den bistra östvinden inte ställde till det för fisket. Tillslut
bestämde vi oss för att Skåres kuststräcka skulle kunna fungera. Vinden var
stark men vågorna inte så höga och vadarna åkte på. Man måste ju prova! Vattnet
var grumligt och bottenstrukturen varierade, sand blandas med stora stenar och
blåstång och förhoppningarna är inte helt borta. Efter några timmar kommer dock
sista kastet (som vanligtvis alltid är det näst sista kastet). Kylan, vinden
och den totala frånvaron av öring får oss att ge upp. Vi var heller inte ensamma,
vi fick tidigt sällskap av en större säl som vi såg utanför stenarna. Säl
brukar inte vara något bra tecken då de oftast skrämmer bort all betesfisk och
det var kanske inte så konstigt att det blev ett bompass.
Kylan verkar hålla i sig och det skulle inte förvåna mig om
nästa fiskepass sker från någon isbelagd sjö. Som vanligt - så mycket
fiskemöjligheter, så lite tid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar