Jag minns 1986

Farsan städar vinden och ramlar över två små böcker. Vid första anblicken ser de ut som skolböcker men då han bläddrar i dem upptäcker han att de tillhör en väldigt ung fiskare…
Ett par dagar senare visar han böckerna för mig. Jag blir varm inombords. På ett par sekunder visslar ett helt år i en ung sportfiskares liv förbi. Jag tar bara en kort men intensiv titt och lägger sen snabbt ner dem. De ska sparas till senare när jag har lite lugn och ro. Det känns som igår men det var trots allt 25 år sen de skrevs…

25 år gamla.

Några timmar senare läser jag dem med spänning. Året var 1986, året då jag blev 15. I princip varje fiskedag kommer tillbaks. Varje napp, varje fisk. Dofterna och känslan. Jag fiskade 71 pass det året, drog förvisso inte upp några bjässar men jag minns att jag utvecklades något enormt. Jag testade olika mäskblandningar, odlade egna maggots på braxen över hönsnät, jag plöjde dagligen igenom ABU-kataloger, Fiskejournalen och all annan fiskelektyr som jag kom över. Minns att jag kunde alla sötvattenfiskars latinska namn. Jag försökte t.o.m. uppfinna den perfekta fiskeknuten. Minns att jag hade Dan Dellerfjord som min stora idol. Jag ville verkligen fånga lika många och stora braxnar som honom (jag mötte faktiskt Dan i den mörka smålandsskogen vid en totalt okänd liten sjö en kväll i början av 2000-talet men det är en helt annan historia). Minns att jag häpnades över Gary Wickins enorma abborre på 3,1 kg (fortfarande svenskt rekord!). Minns hur mina föräldrar alltid ställde upp och körde mig till dammarna, sjöarna och åarna runt om Ystad. Minns hur mopeden i juni öppnade upp för längre pass. Testade även nattfisket efter ål. Hur många 15-åringar känner jag idag som skulle våga sitta en hel natt i mörk skog med endast en liten ficklampa och en marschall? Inte många. Tiderna förändras…

En femtonårings fiskedagbok. 

Inser idag att det var redan på den tiden som jag byggde upp min förmåga att fiska självständigt, på mitt eget unika sätt där själva fisket sätts i första rummet medan det sociala umgänget på sätt och vis blir sekundärt. Inser idag att min kreativitet och lust att skriva fanns redan då. Inser att jag i framtiden som pappa själv måste ta samma underbara ansvar som mina föräldrar då tog. Inser att jag återigen borde skriva fiskedagbok. Inser att jag fortfarande vill fånga lika många och stora braxnar som Dan Dellerfjord. Inser att jag måste plugga på de latinska fisknamnen. Inser att jag måste fiska.

Tidiga fiskehistorier. 

Man inser mycket när man tittar tillbaks. Det är så för en fiskare. Det enklaste sättet för att spå morgondagens fångster får man ju genom att titta tillbaks på gårdagens napp.

Jag minns igen 1986.