Hälsan först.

Alla är vi ju olika och alla har vi olika drivkrafter i livet. Att vara passionerad och brinna för något är inte lätt att förstå, särskilt inte för de som själv aldrig varit det. Många är vi som ständigt kämpar för att vår omgivning ska försöka förstå oss och vad vi sysslar med. Att de ska haja, om så bara en smula. Det gäller självklart inte bara oss sportfiskare, det kan vara knypplare, matlagare, sportare, adrenalinkicksletare, tja alla former av folk som har någon stark hobby, passion eller ett brinnande intresse. Ibland känns det dessutom som att desto mer jag försöker övertala folk i min omgivning om min passion, desto sämre går det och jag har faktiskt tonat ner mina försök en aning. Har upptäckt att folk förstår bättre när man relaterar till något som det själva förstår sig på. En sådan sak är hälsan. Folk brukar må bra när de tränar eller laddar batterierna. Hälsan förstår sig folk på. Må bra är viktigare än någonsin. Hälsan först.

Rampen i Sövde. Det är svårt att inte fylla energiförrådet i miljöer som denna!

Jag mår bra när jag fiskar. Jag mår bra när jag fiskar - fast att jag inte får någon fisk. Jag mår bra i skog och mark och i närheten eller på vatten. Jag ser det vackra i naturen, det får mig att leva inombords, både fysiskt och psykiskt. Att slängas mellan spänning och förtvivlan och glädje, fram och tillbaks är det bästa jag vet. Jag mår bra av att ladda mina batterier på MITT sätt, det sätt som passar mig bäst, när ingen annan säger hur jag ska ladda mina batterier. Batterierna laddas, till skillnad från många andra, även i motgångar, kyla, regn och trubbel. Äventyret skapar hälsan. 

 Belöningen ligger inte i att få fisk (även om det självklart är det stora målet). Belöningen ligger i att bara vara där, i det som man älskar oavsett om det är i ett kök, i en fallskärm, på en motorcykel, på ett gym eller som för mig, vid ett vatten med ett fiskespö i handen. Jag växer som människa när jag får vara med om något nytt vilket jag ALLTID får när jag är i skogen eller på sjön. Ingen fisketur är den andre lik. Man ser alltid något nytt, är med om något spännande eller upptäcker nya saker. Igår var inget undantag. Igår hade jag bara några timmar på mig, jag höll mig därför hemma omkring, körde till Sövde fast jag redan innan visste att det inte skulle nappa. Att bara komma ut var i detta fall viktigare, la hellre tiden i båten än i bilen. Hälsan först. Det annorlunda? Jo, igår fick jag gädda när jag dropshotade efter abborre, abborre när jag vertikalade efter gös och gös när jag trollade efter gädda. Så udda, så fel men ändå så jävla rätt! Det var som väntat pissdåligt fiske, det var varmt och jävligt och det var bedrövligt men ändå så underbart för det var en liten fisketur jag aldrig kommer att glömma. 

Vertikalade efter gös, fick 750 gr sommarabborre...

Trollade efter gädda, fick liten gös på stor Rapala Magnum vobbler.
(fick även gäddsnipa på drop shot men tog ingen bild) 

Efter fisket mår jag lika bra basejumpshopparen efter ett lyckat hopp, hobbykocken efter en lyckad middag och som hästskötaren efter att hästen klarat alla hindren i klassen lätt C. Fisket får mig att må bra! Det är troligtvis mest fiskare som kommer att läsa detta inlägg men om någon icke fiskefrälst eller ickepassionerad person skulle läsa det så hoppas jag att ni hajar. Att ni kanske har kommit ett litet, litet steg närmre till att förstå mig och många andra varför vi är som vi är. Drömmen är ju, att på något sätt, få arbeta med fiske. Fy fan, vad vilken bra hälsa jag hade haft då men innan de drömmar slår in försöker jag fiska så fort jag känner behov av att ladda mina batterier. Hälsan först!