Helgen som
gick spenderades i vackra Småland, vid sjön Bolmen på Vertikalträffen Meet &
Catch. Denna vertikalträff, som arrangerades av de sköna ungdomarna Pontus Bengtsson, Ola
Damberg och Mattias Ekdahl, drog till sig drygt 45 deltagare och ett 30-tal
båtar. Prickskytte efter gös stod på schemat och för min egen del fick jag ett
minne som jag aldrig någonsin kommer att glömma…
Trots att det inte var en tävling så
har grabbarna fått ihop ett gediget gäng sponsorer och under dagarna lottades
det ut fina priser till lyckliga vinnare. Förbannat trevligt!
Fredag:
Träffens huvuddag var lördagen men jag och många andra anslöt redan på
fredagen. Tyvärr blåste denna dag bort. Jag tog mig förvisso ut på vågorna,
lyckades korsa storsjön och dess vita gäss över till läsidan och fick fiskat ca
5 timmar men det var otroligt svårfiskat. Smågösarna var ju som alltid på
hugget, de steg flera meter i rasande fart för att smacka på medan de större
ekona var få och svårflörtade. Såg passet som ett rekande inför lördagen.
Morgonmöte, lördag. Regler och ramar
gås igenom. Alla lyssnar spänt.
T o m knotten var där.
Lördag,
huvuddagen och folk var laddade till max i hamnen på morgonmötet. Vissa hade
satt i sina båtar på plats i vattnet, vissa hade de kvar på trailern för att kunna
lägga i i andra hamnar och när Ola, Pontus och Mattias avslutat morgonmötet så
bar det iväg till höger och vänster. Jag hade i blåsten dagen innan kört över
ett par områden som verkade intressanta och då vinden nu var borta så var min
plan ganska enkel, jag skulle börja fiska av en ca 100 meter lång djupbrant som
går från ca 9 till 15 meters djup. Efter bara ett par minuter där ser jag ett
konstigt eko på skärmen. Det är liksom ett dubbeleko och min första tanke var
att det var två fiskar som stod tillsammans men det var något som inte stämde
och jag slog i backen och gled tillbaks på ekot. Nu var det knallgult, ett av
de största jävla ekon jag sett på mitt Garminlod! Stannar direkt båten, parkerar
rätt, släpper jiggen och bromsar in den ca 1 meter ovanför fisken som stod på 7
meters djup över 10 meter. Hugget är galet brutalt, lodet hann inte ens med att
registrera stigningen och jag blev väldigt förvånad hur snabbt och framförall
hur förbannat hårt den högg. Det värsta jag varit med om, höll på att tappa
spöet! Efter hugget stod fisken bara still. Det kändes som jag hade satt kroken
i ett skruvstäd. Jag kunde inte göra någonting. Den bara stod och tjura. På
lodet kunde jag följa kampen och jag ser nu att detta INTE är en liten fisk.
Jösses, vad fan har jag krokat på!? Pulsen stiger och jag tänker flera gånger
att detta är ögonblicket man väntat på, gör nu för fan inga fel, Kalle! Jag tar
det därför lugnt, låter fisken stå och stångas i mellanvattnet. Den gör inga
långa rusningar, korta men intensiva, klassiska gösknyckar ner mot botten men
jag håller den bestämt på plats. Jag har ställt slirbromsen relativt löst,
låter den ta lite lina då och då medan jag tar fram håv och förbereder i båten.
När jag väl är klar börjar jag sakta pumpa fisken uppåt. Ingen stress, tar det
lugnt, meter för meter och tänker hela tiden att jag inte ska förivra mig. När
jag har fisken uppe på ca 4 meter gör den ännu en rusning. Men… något händer.
Det blir tomt… Linan är slak, fisken är plötsligt borta. NEJ!!!! Vad fan
hände!? Panik. Nej, kom tillbaka! Fan!!!!!!! Hur är det möjligt? Vevar upp
linan och ser en liten, liten, böj i änden. Skarvknuten mellan flätlinan och
flourocarbonen har gått upp!! Inte sant!! Börjar nästan gråta. Helt tagen sätter
jag mig i båten och bara stirrar ut över vattnet med tom blick. Tar säkert 10
minuter innan jag hämtat mig. Jag har precis tappat min drömgös... 5 minuters
kamp slutade på värsta tänkbara sätt. Jag kan aldrig veta vikten men med tanke
på hur hårt hugget var, skruvstädskänslan och kraften i knyckarna och i de
klassiska gösrusningarna så är jag helt på det säkra med att detta var en STOR
fisk…
Jag fortsatte
fiska i det vackra vädret och fick en del mindre fiskar men jag var otroligt disträ
resten av dagen och kunde inte sluta tänka på fisken jag tappat. Efter den
trevliga lunchen i land med ett 20-tal andra fiskare med castingtävling så
valde jag stanna hemma och slicka såren. På kvällen, under middagen fick jag
lite fina tips från Andreas Persson från Bollnäs på skarvknutar och efter att
han visat mig några klipp på nätet så kommer jag att lämna Grinnerknuten och
prova denna variant: https://www.youtube.com/watch?v=TGZ3PUi9ZAM
En fisk på 2,3 kg fick följa med hem
till stekpannan. Den klarade konstigt nog inte drillningen från 7 meter och
tryckutjämningen gick åt skogen. Det är enkelt och se, gösar med Simpson-ögon
mår inte så bra…
Söndag: Jag
och Jocke som har ”Vertikalbloggen” valde att ta upp våra båtar och förflytta
oss till en annan del av sjön. Otroligt fint väder och jag hade under natten
intalat mig själv att jag skulle glömma den tappade gösen från lördagen. Jag
tänkte som så, att jag gör ju någonstans rätt i det jag gör. Jag har små enkla
medel. Jag har ingen snabb båt, inget plotter, ingen GPS, inget SI, inget DI
och jag får därför kämpa väldigt hårt för mina fiskar och denna gång var det tyvärr
endast en liten detalj som avgjorde. En knut. Men, på det stora hela gör jag
rätt, jag får ju trots allt en hel del fisk och jag ska fortsätta göra vad jag
gör med de medel jag har. Så fort börsen tillåter så kommer jag att uppgradera mig tekniskt
men just nu ska jag göra så bra ifrån mig som jag möjligt kan. Stärkt av
denna tanke tutar jag ut på nya djuphålor tillsammans med Jocke. Vi kämpar på under hela morgonen men inget stort kommer upp för någon av oss. Mina två största fiskar från helgen ligger
på 67 cm/ ca 3 kg men det kom, mig veterligen, upp en handfull gösar över 85 cm. Tror t ex att Björn Tunmats
själv lyckades ta fem över 80 och Mattias Svensson från Bollnäs drog en efterleksgös
på hela 95 cm/ 8040gr! Kul att norrlänningarna kommer ner och visar vart skåpet
ska stå! Här ser ni releasen av den fina fisken: https://www.youtube.com/watch?v=Ju-xFKrlLT0
Klickern stannade tillslut på 13
fiskar. Tyvärr bara smått och mina två största fiskar från helgen låg på 67 cm/
ca 3 kilo. Återigen lyfter jag på hatten åt folk som kan fiska gös!
Det nya Terminatorspöet fungerade
förträffligt. Det ligger otroligt skönt i handen, du har en grym känsla och du
kan dra på rätt rejält i mothuggen. Det får efter tre dagars fiske 5 betesboxar
av 5 möjliga i betyg. Kommer att bli min ständiga följeslagare framöver.
Överlag har
det trots allt varit en helt fantastisk helg! Jag delade stuga med Filip från
Vertikalmästaren och Jocke på Vertikalbloggen vi tre kändes synkade både vad
gäller läggtider men även uppstigningstider. Trevliga roomies! Folk snackar om
att vertikalfiskare skulle vara osociala. Tja, det kanske de är men det är i så
fall de som inte kommer på träffar som dessa. De personer som jag umgåtts med i
dagarna tre och på Vertikalmästaren förra månaden är otroligt kunniga, trevliga
och roliga och stämningen har verkligen varit på topp! Jag upplever att
vertikalfiskare är himla generösa, inget hysch hysch utan man delar med sig av
sina tips och trix och hjälper varandra framåt mot storfisken. Mattias, Pontus
och Ola har verkligen gjort ett bra jobb med träffen och jag hoppas verkligen
att Vertikalträffen blir ett återkommande event. Jag kommer i alla fall att
komma. Jag har ju en revansch att ta ut på en monstergös…
Jocke brände en fin fisk tidigt på
söndagen men han var, som alltid, lika glad för det! Vill ni följa Jockes och
hans fiske så kolla in hans blogg: http://vertikalblogg.wordpress.com/
Jag och Jocke brassade på lite gös
innan vi körde hemåt. Sjukt gott! En perfekt avslutning på en perfekt helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar