Mitt ekorrehjul...

Söndag kväll:

 … passionen är som bortblåst. Efter två heldagar och ca 20 timmars vertikalfiske i de småländska skogarna är man förbannat sliten. Kroppen är rejält mörbultad av allt sittande och guppande i vågorna, ansiktet smärtar, det är sol- och vindpinat till max och magen bubblar oroväckande efter all vildmarksmat. 50 mil körda med bilen, känns som båten gått lika långt i nordanvinden och pengarna man lagt ut på bensin, fiskekort och käk känns nästan bortkastade. Framförallt eftersom man inte fick nån vettig fisk alls! Vinden förstörde fisket helt. Ja, vinden må vara fri men jag hatar den likväl. På hemresan får man dessutom höra att det kommit upp två 7:or i ett vatten som ligger avsevärt mycket närmre mitt hem. Jag delar dessa fiskares glädje men det hjälper föga just nu... 

Tänker snarare, vad håller jag på med som fiskar? Bitterheten smyger sig på...

Måndag morgon:

 …bitterheten är som bortblåst! Solen skiner, det är kanonväder och jag har ytterst svårt att hålla bilen i rak kurs mot jobb. Varje cell i kroppen skriker att jag ska svänga av på första bästa avfart, vända om och dra till närmsta sjö och fiska. Trots gårdagens bittra tankar så vill jag just nu inget annat än att bo i skogen, äta mat utomhus, sova kallt och dåligt, lägga tid och resurser på fisket, sitta och guppa i en blåsig sjö, vara FF och klaga på att det inte nappar. Vill inte köra till jobbet. Jag har ett varierande, fritt och bra jobb men det hjälper föga just nu... 

Tänker snarare, vad håller jag på med som fiskar så sällan? Passionen smyger sig på...