Stack ner till Malmö kanal direkt efter jobb. Har mest jiggat i dagsljus den senaste tiden men ikväll var det mörkerfiske som gällde. Ganska omgående sjönk dock förhoppningarna. Vattnet var lågt och väldigt klart vilket inte brukar vara optimalt.
Efter nästan två timmars nötande, på olika ställen, på olika djup och med olika jiggar, utan ett enda litet nafs var jag på väg att ge upp. Jag bestämde mig för att fiska av ett sista område innan hemfärd. Redan i andra kastet på den ”plätten” smäller det på rejält! Hugget är så explosivt att jag först trodde att det var en gädda som smackat i sig jiggen men efter ett par sekunder känner jag igen ”knyckarna” och pulsen stiger. Håvningen går perfekt och när jag lyfter håven känner jag tyngden, den är rejäl. Medan jag drar fram våg, måttband och kamera haffar jag samtidigt en joggare och ber honom om assistans. Killen stannar direkt och hjälper mig. Till min fasa upptäcker vi att systemkameran totalstrejkar och för att minska fiskens tid på land tvingas vi snabbt ta ett gäng bilder med mobilen. Jag inser redan under tiden vi fotograferar att bilderna kommer att bli kassa men vad göra, jag vill ju släppa tillbaks fisken så fort jag kan.
Vågen stannade på 1,490 kg, längden på ca 43 cm och returneringen gick lysande, fisken simmade piggt iväg. Jag lägger av ett glädjevrål som troligen hörs hela vägen till Möllan medan joggaren bara skrattar och säger ”Ha ha, ni fiskare är ju inte kloka…” innan han glatt springer vidare. Jag står bra kvar och ler…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar