Tredje dagen gick som väntat i samma fotspår som dag ett och
två.
Enkelt beskrivet, skitfisket fortsatte och vi gav idag upp efter redan tre
timmar. Kan aldrig minnas att jag haft så dåligt isfiske med tanke på
förutsättningarna. Även om Chrisse och Henrik idag lyckades fånga varsin ”cykelpump”
så verkade det som att inte ens smågäddorna var på hugget. Gösen kan vara
lynnig, det vet vi men med tanke på att vi fiskade på tre olika djupdelar, i
tre olika partier av å systemet med totalt 17 spön på varierade djup, med fina,
pigga betesfiskar under två och en halv dag så borde vi fått mer än vad vi fick!
Totalt hamnade vi på 5 gäddor, 6 abborrar och en lake. Pinsamt är bara
förnamnet. Vad det dåliga fisket beror på kan man bara spekulera i men när t o
m Vrigstadsborna säger att de denna helg aldrig varit med om så dåligt fiske så
känns det som en tröst, då behöver man ju i alla fall inte ta det personligt.
Jag vill även slå ett slag för boendet. Vi började besöka
Sunnerby Södergård redan 2003 och sjöstugan är helt underbar att bo i.
Omgivningen är ett litet smultronställe i sig som erbjuder det mesta man behöver.
Kan verkligen rekommendera det! Mer info här:
Under dagarna har jag även testat lite olika grejer som jag
gärna vill tipsa andra ismetare om.
 |
Smålänningarna verkar sätta sina angeldon med ganska stort
avstånd emellan dom.
Jag föredrar att hålla spöna ganska tätt, ca 8-10 meter från
varandra. Fram för allt om jag fiskar över en djupbrant. Exempel, djupet vid det
närmsta spöet är ca 2 meter, det mittersta 4 och vid spöet längst ut är det 6
meter. Jag fiskar alltså på olika tre djup inom den relativt korta sträckan på 16-20
meter.
|
 |
En gammal kylväska är perfekt till att transportera
betesfisken i.
Har monterat syrepumpen uppe på locket vilket underlättar för
öppning/stängning.
Under transport spänner jag fast hela kylväskan med
spännremmar i min Pelican Snow Trek vilket gör att vatten inte läcker ut trots ganska tuff hantering, fart och lutning i t
ex snödrivor, hjulspår eller liknande.
|
 |
Om minnet sviker så kan man alltid skriva lite info i snön.
4,5 är djupet till botten. 2 är vart jag ”hängt” betesfisken.
Nappar det ofta
på ett spö är det lätt att kopiera måtten till andra spön.
|
 |
Vind och minusgrader brukar betyda igenfrusna hål vilket kan
riskera att linor går av,
fiskar tappas eller att gösen spottar ut när den känner
motstånd. För att undvika det
använder
jag lite rörisolering som jag lätt, via en öppning på sidan hänger på linan.
Den flyter i hålet, stör inte vid mothugg eller drillning och den gör att isen inte fryser igen lika
fort som utan. I bakgrunden ser vi Jörgens spön. Han struntade i klämmorna, placerade spöna i snön och satte
vipporna direkt på spötoppen med hjälp av buntband
vilket fungerade kanon det med.
Alla sätt är bra utom de dåliga.
|
 |
Vem sa att fiske inte var en materialsport? Är man dessutom fyra man blir
det rätt mycket grejer.
Hur får man då plats med allt, alla pulkor, spön, stolar,
stormkök, borrar, kläder, betesfiskar, mm i en bil?
Brorsan löste det på sitt eget
lilla sätt. Han byggde helt enkelt en låda till släpet. Det funkade perfekt, all utrsutning fick plats! Både
de 50 milen t/r på motorvägen samt vid de dagliga utflykterna.
Lysande, brorsan! |
