Stråken, andra försöket…

Chrisse och Lill-Gösta. Lägg märke till de vackra, nästan genomskinliga fenorna. 

I helgen som gick var jag och Chrisse för andra gången upp i Stråken vid Aneboda för att fiska gös. Första gången, förra våren var fisket ok men inte mer (se blogginlägg i arkivet), knappast något drömfiske men denna gång var det banne mig ännu sämre! 16 timmars effektiv tid i båten gav endast två mindre gösar, en handfull minigäddor, krökta ryggar och träsmak i röven…

Minigös, frostig morgon och hagelstorm.

Hemmasnickrarna säger att den tredje husrenoveringen brukar bli den bästa. Detsamma gäller i min värld konsten att knäcka koden i en sjö. Fiskaren brukar lyckas bäst vid tredje försöket. Jag ser därför verkligen fram emot att fiska i Stråken igen i framtiden. Jag är fullt övertygad att vi kommer att lyckas bättre nästa gång för även om vi inte fick så mycket fisk denna gång så samlade vi på oss mycket ytterligare viktig information, små pusselbitar. Framförallt kring sjöns enorma siklöjestim, språngskiktet, grunden, lekplatser, djupbranter, hård, sandig botten, mm. Tredje gången gillt, då läggs pusslet!   

Åtta kilos gädda.

Påsken inleddes med ett kortare fiskepass efter jobb. Trögt fiske från början till slut och jag lyckades endast landa tre gäddor på de få kvällstimmarna jag var ute. Den ene gäddan var dock 94 cm lång och vägde 8.2 kg, en MYCKET rolig bonusfångst! Vertikalfiske riktar sig främst mot gös men då och då smäller det på grövre gäddor. Detta var min fjärde gädda över 6 kilo på vertikalfiske, den högg på en liten blå/vit Savagear jigg och hugget kom över en sandbank på ca 3 meters djup. Fisken visade sig först på lodet, sekunden senare small det! Bra fajt dessutom, ett riktigt krutpaket!

Att ha kameran på stativ innebär visst trixande, framförallt med självutlösaren men efter en liten stund hade jag lyckats få ihop tre halvbra bilder och en kortare filmsekvens innan jag utan problem kunde sätta tillbaks fetingen. Medans den simmar iväg, tänker jag - på återseende, vi ses!