4 timmar, 2 gäddor.

Spenderade några timmar under söndagen med Chrisse på Sövdesjön. Vinden var (som vanligt) kall från öst och det var relativt svårfiskat. Vi såg ett par tre gubbar som trotsade vinden och placerade sig ute på grunden men utan skydd för den kalla blåsen så de gav upp efter några timmar. Vi höll värmen på läsidan, resultatet blev därför inte oväntat endast varsin gädda och det var verkligen inga storlekar att tala om. Toppen låg på 3750, så går det när man gör det bekvämt för sig själv.

Vi hade dock även en handfull spottningar och dagens diskussioner handlade mest om linans fäste på vippan. Linan ska sitta hårt nog för att mörten inte ska kunna lösa ut men löst nog så att gäddan/gösen inte känner motstånd vid hugg. Balansen blir extra svår när man fiskar med rejäla gäddmörtar och en del av spottningarna igår kan mycket väl ha berott på denna detalj. I mitt ena fall berodde det även på att flätlinan sugit åt sig vatten och fryst fast i vippan. Jag kommer att fortsätta experimentera kring denna lilla men ack så viktiga detalj bl. a har jag lite idéer med att testa som innefattar spännband och öronproppar.

Isen är hård, fin och över 20 cm och även om jag längtar sjukt mycket efter båtfisket så blir säkert något pass till innan våren kommer. Klassiskt annars var ju att det nappade som bäst när vi skulle bryta upp, det slår ju aldrig fel. Nästa gång ska jag inte ha någon sluttid…

Kallt...

När kylan kommer tar jag fram långkalsongerna. När det är riktigt kallt tar jag på dem.

Idag var de på. Förvisso värmde solen en hel del men så fort den gick i moln grep den kalla, nordostliga vinden tag i en. Brrr….

Saken blev inte bättre av att fisket var trögare än normalt. Endast en ”dritt” fick syna mattan (C&R), that’s it. Provade allt mellan 1 – 6 meter, bottennära, pelagiskt och ytligt men inget fungerade. Erkänner dock att jag p. g. a vädret inte tog mig ut till de riktiga hot spotsen och när man gör det bekvämt för sig själv så går det så här.

Isen var ca 15 cm, kärnhård och den blir tjockare för varje dag kvicksilvret håller sig under nollan. Kylan verkar dessutom hålla i sig framöver vilket är glädjande, jag uppskattar verkligen isfisket och det blir nog några fler spännande pass på isarna innan våren kommer. Jag vill ju så gärna knäcka Gösta från Sövdes is!

Jaha, och var är vattnet?

Söndag 13 februari, 12 m/s, kall, väldigt kall östlig ”ryssvind”, 1 minus (kändes som 8) och lågvattnet Allan.

Lomma hundbad brukar tvinga fram en rejäl promenad innan man kommer till halvmetersdjupt vatten men idag var det löjligt långgrunt. Jag gick nästan 500 meter ut från land, alla vatten var bokstavligen talat bortblåst! När frånlandsvinden trycker ut vattnet följer tyvärr öringen med. Trots sämsta möjliga förhållanden så ger man det självklart en chans men efter några timmar skakade jag av isen från de igenfrusna spöringarna och gav upp.
Jag passade på att testa några upphängare med fluga. Starkast intryck gav en rosa ”Pattegris” (kallas även Pink Piglet) och ett par andra imitationer i olika tångräksliknande färger. Testade även olika längder på flourocarbontafsen och kom fram till att jag faktiskt ska våga köra lite kortare tafsar i framtiden. Tror att 30-50 cm fungerar bra då intrycket av att draget ”jagar” flugan blev mer ”äkta”. Detta är förstås min egen teori, fiskarna har ju garanterat en helt annan syn på det hela men som sagt, det ska testas. Draglådan innehåller mest Snapsar (Gladsax), mitt absoluta favoritbete för öringen men även några andra outsiders som t ex Slusken, Tobis och Vicke. Tänker inte skaffa så många fler havsöringsdrag då det kan framkalla ”dragångest”, den hemskaste av fiskesjukdomar! Det är ju viktigare att i alla fall ha vatten…

Tunga gung!

Tips & trix på isen…

Ibland har jag behov av att markera vissa hål. Anledningarna är många, det kan vara hål som jag mäskat i, hål som jag vill fortsätta fiska i nästa dag, hål som levererat, hål som ligger som referensram för djupbranter, m fl. Ligger det snö på isen så går det ju bra att rita i snön men på snöfria isar så använder jag hushållsfärg. Färgen sprider sig kraftigt och det räcker med ett par droppar för att ge en tydlig markerning. Markeringen är effektiv, den håller för frost, syns genom nysnö och framförallt, den är miljövänlig.

PET flaskor har många användningsområden men på isen fyller de två viktiga funktoner. När jag mäskar efter gös och gädda använder jag finhackade mörtar med vissa tillsatser, t ex räksal, doftmedel, mm. Om du fiskar flera dagar i sträck så doftar blandningen verkligen inte mumma och man vill absolut ha en förvaring man kan lita på. PET flaskan är trygg, den håller tätt, den läcker inte, den är lätt att tvätta av i ett hål om man spiller och framför allt, den gör det väldigt enkelt vid själva mäskningen. Man häller enkelt ner lagom stor dos i hålen. Jag har ännu inte provat frysa in en PET flaska full med mäsk men har heller aldrig haft något behov av detta. Dels blandar jag helst min mäsk dagen innan fisketrippen, dels räcker en full 1,5 liter flaska lagom till en eller två dagspass.

Vatten på isen kan vara bra att ha. Dels kanske behöver du tvätta dina fingrar, dels kanske du vill byta vatten till din betesfisk, anledningarna kan vara många. Klipp upp ett litet hål på sidan av PET flaskan, sänk ner i hålet, fyll och ta upp. Svårare är det inte.

Hepp!

En gul liten pärla.

Söndag 6 feb, dag två på Snogeholmssjön och äntligen har vinden lagt sig! Detta innebär att jag faktiskt kan placera mig vart jag vill på isen. Dessutom har det fryst något under natten vilket innebär att tjockleken inte har förändrat sig sen i går.

Snogeholmssjön är den sjö jag växt upp med och den sjö jag fiskat överlägset mest i av alla sjöar. Det finns knappt en sten i sjön som jag inte känner till och jag brukar ha bra koll på vart fisken står. Bottnen i sjön är för det mesta sandig och dyig men på ett par ställen finns sten och grus. Det är just på dessa ställen som abborren brukar husera. Så även idag, all fisk tog på ca 3,5 meters djup över en småstenig botten. Så fort jag flyttade mig ut till dyigare botten ersattes abborrarna av huggvilliga mörtar. Endast ett fåtal abborrhugg var av nämnvärd kraft, direkt på pilken för faktum är att säkert 90 % av huggen tog på masken vid den pärlförsedda kroken. De huggen var långt ifrån brutala. Snarare väldigt försiktiga nafs och ibland kände jag knappt nappen, trots att jag har bra känsla i mitt över 20 år gamla
hemmabygge till spö.

Jag provade även traditionella balansare samt vanlig pilk (utan lyspärla) men melodin för dagen var utan tvekan den lilla gula pärlan med mask eller maggot. Till slut kunde jag summera ihop 16 abborrar över 2 hekto med en topp på 4 hekto och totalvikten blev över tre kilo vilket verkligen får anses som bra, i alla fall för att vara Snogeholmssjön.

Gäddan var tyvärr inte i stöten idag heller, trots stora fina förhållanden och god tillgång på betesfisk men det gör inget. I dag är jag helnöjd ändå!

Tunga gung!

Snogeholmssjön 5 feb.

Fölahagsvägen, 7 plus, västlig vind, 14 m/s, 30 cm tjock is.



Lite meckigt att komma ut på isen då den naggats rejält i kanterna men väl ”ombord” så är den överraskande tjock. Idag satte jag både säkerheten och min egen bekvämlighet i första rummet. Jag höll mig därför på läsidan, nära land och tog inga större risker då isen ”kokade” under hela dagen. Fisket blev som väntat lidande, hade bara två ”spottningar” på ismetena, tappade en liten gädda och fick 20-talet småborrar och mörtar men annars var det väldigt dött och svårfiskat. Lågtrycket spelar garanterat en stor roll, både över och under ytan.

Ska ut igen i morgon bitti, sista chansen, sen är inte isen tillräckligt säker.

Safety first!