Frostigt abborrefiske

Fyra minusgrader, söndagsmorgon i oktober. Det är än så länge den kallaste morgonen i år men det hindrar inte förväntningarna. Polman har lovat vindstilla, sol och en varm dag med temperaturer runt 12 grader. Hösten är underbar och jag skiter i bekvämlighetsteorier – detta ska bli en härlig dag för mig!

Trollar sakta ut genom morgondimman med kaffekoppen i handen. Ryser till, dels av välbehag, dels för att jag faktiskt fryser lite. Det är dock en mysig kyla, solen färgar trots allt mina kinder röda. Väl framme vid djupbranten droppar jag min favoritjigg ner i det gröna vattnet. Pang! Första droppet och en stabil två hektos abborre drar direkt i sig jiggen. Lovande start men det blir bättre…

Gösen gömmer sig som vanligt men abborren är verkligen i stöten idag och det nappar grymt bra under hela dagen. Totalt sett drar jag upp 50-talet borrar. Sjukt roligt fiske med aggressiva hugg! Tyvärr inga storlekar att tala om men ett 20-tal krigare får följa med hem till stekpannan, de ligger mellan 3-5 hekto, de andra släpper jag oskadda tillbaks. Sövdes tusenbrödrar håller en bra jämvikt men jag funderar ständigt på vart de lite större individerna håller hus? Det hade ju varit kul att någon dag knäcka kilogränsen i Sövde. Det får bli ett mål till nästa säsong!

Kör hem med ett leende på läpparna och bestämmer mig i bilen för att detta var sista passet i Sövdesjön för i år. Man ska sluta när man ligger på topp, ta med sig de positiva känslorna och jag lämnar sista passet fullpumpad med självförtroende. Härlig känsla!!

Kallt, kort, kvällsfiske

Slutar tidigt från jobbet, sliter med mig kompisen Chrisse och drar ut på ett kort trolling och vertikalpass i Sövde.

Underbart väder, vindstilla och sol och ca 16 grader. Lovande!

Trollar ut till första grundet, det s.k. ”hemliga grundet”. Ingen fisk på lodet och efter några minuter vevar vi upp och trollar vidare mot andra grundet, det lite mer kända å-grundet”. Trollingen på vägen dit ger inget, även om Chrisse har några ”stötar” på Magnum Shallow vobblern i färgen ”Oliven”.

Väl vid hot spot nummer två så nappar det direkt, en fin matabborre drar i sig min grön/gula relaxjigg. Kul. Vi har under ett par timmar många försiktiga nafs men inga konsekventa hugg. Solen skiner dock och vädret är underbart men i spannen ligger endast fyra matabborrar runt halvkilot. Då plötsligt, ett våldsamt hugg! Det tar inte många sekunder förrän jag inser att det är en gädda på ca 3 kilo som klivit på.

När solen försvinner ner bakom trädridån kommer kylan som ett brev på posten. Den faller snabbt från ca 13 till 4 grader! Vi ger upp med vertikal fisket och trollar oss hemåt i mörkret.

Sammanfattningsvis, en härlig kväll, trots kyla och klent fiske.

Gösen hugger, förr eller senare…

Ofta ligger man och fiskar ”över” fisk, d v s ekolodet indikerar aktiviteter och individer på skärmen. Ofta fiskar man över dessa utan framgång. Och man får man gråa hår, inget funkar och man hajar inte varför det inte nappar. Hur svårt kan det vara? Ofta fiskar man gös på detta vis. Gösen är en mycket lynnig fisk som har tydliga, korta och intensiva huggperioder. Att lämna en plats där man väl hittat fisk kan vara förödande. Plötsligt kan det hugga ”på allt” och det gäller att stanna kvar – trägen vinner! Bilderna bredvid är två exempel på hur det på kort tid kan gå från totalt dött fiske, till explosiva hugg, till dött igen.

Östersjön, Småland. Sommar, trolling, perfekta förhållande, mycket fisk på lodet. Flera timmars kämpande utan framgång och man är nära att ge upp. Plötsligt, under ca en timmes tid hugger det på allt! Vi drar gös i parti och minut, allt från mindre individer till fina bitar i 4-kilos klassen. Ett underbart fiske, kort men intensivt, en timme jag aldrig kommer att glömma! 

Sövdesjön, Skåne. Tidig sommar, vertikal jigging, blåsigt, fuktigt och ”göshimmel”. Fisk på lodet, svårflörtat och svårfiskat i vinden. Plötsligt vänder det och inom loppet av 20 minuter drar vi ett gäng fina gösar. Sen händer inget på hela dagen, trots fisk på lodet. Återigen ett härligt minne. 

Summa kardemumma – hittar man gös så ska man stanna kvar, kämpa på och vänta in huggperioden. Den kommer förr eller senare!

Det står skrivet i stjärnorna....

I helgen provade jag, Chrisse och Henrik en ny sjö vilket alltid är svårt och vi kammade självklart noll.
Det var trögare än trögt och sjöns alla beryktade storgösar lös med sin frånvaro.

Överlag var det väldigt svårfiskat, det blåste väldigt mycket och det var inte lätt att varken trolla eller vetikalfiska.

Väl hemma kollade jag i "huggtabellen" och om man slaviskt skulle följa denna, vilket många sportfiskare gör så kunde vi lika gärna stannat hemma.

Tabellen bygger på månen/solens rörelse, ebb/flod och ska väl ge en övergripande bild över hur fisket skulle kunna te sig om fiskarna kunde läsa.

Jag har sett tabellen i många olika former, ibland även med tidsmässiga huggperioder inlagda under dygnet. 

Den har aldrig funkat för mig, tror inte mycket på den men som sagt, kanske kan den vara till nytta för många andra.

Nästa fisketur sker troligtvis på kvällen den 5 oktober och jag kommer inte att få en fisk! Ialla fall om jag följer tabellen. Vi får väl se hur det blir med det där.