Jerry Jerk

Tanken var aldrig att detta skulle vara en blogg om mat men ibland ramlar man över saker som är alldeles för bra att inte skriva om, som dessutom har med fiske att göra. Denna gång gäller det en krydda. En magisk sådan! Jerry Jerk från Tirups Örtagård. Harrejävlar vad god abborren blev!

Denna är numera standard - både i mitt hem men även tillsammans med stormköket.

Bon apetito! 

Jiggfiske med flyt.

Ett fiske som har slagit igenom i år är det s.k. drop-shot fisket vilket är en typ av jiggfiske med huvudlösa jiggkroppar där tyngden är placerad på linan. Det hela går ut på att man själv gör betet levande med små knyckar under den extremt långsamma in vevningen. Så här ser det under vattnet:

http://www.youtube.com/watch?v=VSRyFL0KZQ8&feature=player_embedded

Jag och mina "It’s-Magnum-Time-vänner" har i mer än tio år fiskat efter abborre på ett snarlikt sätt.

Vi har helt enkelt använt oss av flytande jiggskallar vilket gör att jiggen sakta, sakta stiger uppåt när man håller linan still. Metoden går alltså ut på att kasta ut, låta tyngden nå botten, några sekunders paus, veva in, hålla spöet still tills tyngden når botten igen, paus och så upprepa. Ofta kommer huggen när man slutat veva och pausar när jiggen stiger. Tyngdens vikt är mellan 15-25 gram beroende på djup. Mellan tyngd och bete sitter en ca 50 cm lång flourocarbontafs. Jiggen är en vanlig tailjigg och som sagt, med flythuvud i stället för ett tungt vanligt jigghuvud.

Dagens korta fiskepass resulterade i 6 fina matabborrar, 2 cykelpumpsgäddor och en Biltemavobbler. Den högg på en liten Rapala orginal men återutsattes efter försiktigt avkrokning...

Nu vet jag inte riktigt vad som händer framöver, förhoppningsvis kommer fiskerapport från Thailand och därefter Skräbeån.

Mumsfillibabba!!

Jag lever inte bara för att fånga fisken. Att tillaga och äta den är minst lika njutbart. Det är livets batteri.

Ska börja med att säga att jag aldrig tar upp mer fisk än jag kan äta. Jag fryser heller inte in fisk utan är när middagen är fixad så tar jag helt enkelt inte upp mer fisk utan släpper tillbaks eventuella fångster - man vill ju inte tömma sjöarna.

I lördags tog vi upp båten från Sövdesjön och jag passade då även på att dra upp ett gäng matabborrar. Efter att jag fileat dem får de ligga, lätt saltade, i kylskåp i ett dygn. Låter kanske lite vidrigt men abborre och gös smakar faktiskt bäst ”dagen efter”. Det sägs att ”nedbrytningsprocessen” ska ha påbörjats till skillnad från havsfisk som i de flesta fall smakar bättre ju färskare det är.

I går kväll stekte jag fisken, panerad i havrekli och citronpeppar, i en rejäl klick smör (värre än Mobergs klena klickar). När bitarna börjar falla isär är fisken klar. Servera med potatis och banka på en klick dillsmör och låt den smälta över fisken. Har man citron hemma kan man med fördel stänka ner fisken med lite citronsaft. Skölj ner med vitt vin eller en iskall Berlinare och njut av att du lever! Det är som att ha en circus i munnen! Skål!